Good bye Tokyo!

Ett år har nu gått och det är dags att tacka för tiden här i Tokyo. Idag stoppade jag för sista gången i 560 Yen i apparaten på lilla restaurangen runt hörnet från oss och lämnade sen över bongen till de snälla kockarna som satte fart och fräste till ett gäng dumplings, precis som jag gillar dem. De log bekymrat och nickade mot mig ungefär som om de visste att detta var mitt sista besök. Eller så var det kanske det faktum att mitt ansikte avslöjade sorgen som ihärdigt pickade på hjärtat. Dessa snälla kockar var där och lagade min första måltid i Japan, och nu nästan den sista. Första gången satt jag där, vinglig efter en lång resa hela vägen från Sydamerika men ändå med en väckt nyfikenhet och nu ett år senare på exakt samma stol med ett kroppsspråk som är allt annat än lyckligt. De varma små halvmånekuddarna tuggade jag i mig långsamt. Smakade på varje och försökte fånga stunden i en liten mental ask som jag kan ta fram om några månader när jag längtar till mitt fina Tokyo.

Jag ska inte sticka under stol med att det även funnits många kämpiga stunder och beslutet om att lämna livet där hemma ett år har ifrågasatts både en och två gånger. Det var inte ett enkelt beslut att ta, speciellt som kvinna mitt uppe i karriären, för riskerna var många. Att vara ung kvinna utan barn och hemmafru är inte, hur ska jag beskriva det, comme il faut i mångas ögon. Inte ens mina egna till en början. Men om det är något som detta året har lärt mig så är det att inte ta allt på så jävla stort allvar (ursäkta språket). Ett år hit eller dit mitt i karriären, vad gör det? Big deal. Det finns så mycket därute som livet har att erbjuda att det är korkat att inte ta chansen när den kommer. Ok, men jag erkänner väl den hemska sanningen. Nej, jag har inte gjort något extraordinärt med min tid här. Jag har inte maximerat varenda ledig stund. Jag är inte flytande i japanska. Min kropp är inte tränad till perfektion vilket jag absolut har haft tid att göra. Jag har inte bidragit med något stort alls. Ångrar jag det? Kanske. Ibland dunkar jag handflatan i pannan och säger högt, ”Vad håller du på med människa?!” när jag kommer på att jag inte har något på papper som visar på hur mycket jag utvecklats här i Tokyo. Inget som man med stolthet kan langa fram tillsammans med CV:t som det säkert förväntas att man ska göra. Skit samma. Om de frågar så får jag väl rabbla lite japanska fraser, förklara hur rå kyckling smakar, hur man gör när man kommer hem till en japansk familj på middag, var de bästa restaurangerna i Tokyo ligger och hur man tar sig fram i en mångmiljonstad utan gatunamn i en taxi med en japan som inte kan engelska. Det är inte illa det heller. Jag åker härifrån med huvudet högt. Det finns ingenting jag ångrar med ett år borta från allt som förväntas av en. Jag tänker inte skämmas för att jag varit hemmafru och vissa dagar har höjdpunkten varit att dricka kaffe och sen ett glas vin i solen med vänner på stan (en extrastor kram till söta Hanna som förgyllt dessa stunder). Dekadent, avslappnat, underbart.

Det har varit ett fantastiskt år och med stor sannolikhet mitt livs största äventyr. Tack till min fina Calle som är anledningen till att jag fått uppleva allt detta. ♥♥♥

Tack alla ni därhemma och runt om i världen som följt med i mitt bloggande. Det har varit ett sant nöje att få dela med mig (vissa månader mer än andra). Så med det, sätter jag punkt för Cattis Lost in Tokyo. Vem vet, det kanske blir nya äventyr att skriva om i framtiden?

Puss o kram på er alla!

Cattis

Shoppingdag på Forever 21 Shibuya

Var på Forever 21 i Shibuya idag bara för att spana lite, men fick givetvis napp! Sex våningar proppade med färgglada kläder till en rimlig peng. Inte konstigt att det tog mig två timmar att komma ut därifrån.

Forever 21 Shibuya

Sommarklänning till afterbeachen (ca 200 kr)

Randigt relax som jag älskar så mycket.. inget som klämmer åt någonstans eller avslöjar elaka valkar. Hm, den är finare på än här på bilden.. (ca 200 kr)

Dagens mini (ca 130 kr)

Strumpkurragömma

Jag har en favoritlek som ligger mig varmt om hjärtat som jag och Calle leker (fast han vet inte om det).

Strumpkurragömma. Han gömmer, jag letar.

Dagens fångst:

 

1. Tittut i soffan!

2. Nämen, sedär!

3. Strumpan som inte hittade ett bra gömställe..

4.

Letar fortfarande efter den sista rackarn.. the one that got away.

Cardenas charcoal grill – MUMS!

Nä hörni, vilken lyckad middag det blev igår på Cardenas! Vi valde den prisvärda set-menu för 4500 Yen (ca 400 kr) och vin för 500 Yen glaset (ca 45 kr). Som hittat!

Sätter även denna goding på måste-listan över restauranger i Tokyo. Extra plus i kanten får de för att de bar in en enorm bricka med efterrätter och jag fick välja vad som helst och hur mycket som helst från den. Nom nom nom!

Cardenas charcoal grill i Ebisu

Väldigt trevlig lokal och personal som kunde hyfsad engelska.. två tummar upp!

Ostron till förrätt med en bbq-liknande sås

Fiskcarpaccio med rostade senapsfrön och delikat dressing.. mm.

Foie graspaj med balsamicoreduktion.. sanslöst gott!

bild saknas 😦

Sötpotatissoppa med bröd och lönnsirapsmör

Grillad fisk och krämig potatismos

Bild saknas 😦

Grillad köttbit med rotfrukter

Sist men inte minst, krämig cheesecake och panacotta

 

Hemsida: www.cardenas.co.jp/charcoal

Telefonnummer: 03-5428-0779

Movin’ time in Tokyo :(

It’s the end of an era! Jag har officiellt börjat packa ihop vårt liv här i Tokyo. Är jag ledsen? Vet inte. Är jag glad? Vet inte det heller. Rädd kanske? Ja, rädd är nog ett bra ord. Jag är rädd för att när jag kommer hem kommer allt jag varit med om under det här året försvinna iväg in i några små minnesfack i hjärnan, för att om några ynka månader vara så svåråtkomliga att det bara finns några få disiga minnen kvar. Jag är rädd att jag kommer ogilla livet där hemma. Inte mina vänner såklart, men allt annat. Restaurangerna, Malmö, butikerna, vädret. Jag är rädd att det här året har gjort mig ännu mer bortskämd än vad jag var innan jag åkte…… probably.

Nej, nu ska jag rymma från dessa deppiga lådor och så ska jag och Calle ut och äta middag på en otestad restaurang. Cardenas charcoal grill… kolla in menyn HÄR. Mumsimumsi!

Född ledare?

Ja just det! Gjorde för skojs skull ett stort yrkestest och känner mig väldigt nöjd med resultatet måste jag säga. Jag har gjort sådana förut men aldrig varit helt uppriktigt, utan pinsamt nog svarat det som låtit bäst. Men NU var jag, handen på hjärtat, helt ärlig. Well I’ll be damned.. watch out world, nu kommer jag och kostymen hem!

Ett litet utdrag:

Din personlighetstyp:

Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Företagsledare, VD:ar, organisationsgrundare, chefer, entreprenörer, domare, advokater, politiker, marknadschefer, forskare.

Se där ja! 😉

Mitt hjärta är hemma igen!

Idag kommer äntligen Calle hem från sin skidsemester. Det är helt enkelt inte lika kul i Tokyo när han inte är hemma. Klart att jag har haft det lite göttigt i alla fall. Hälften så mycket disk, inte hittat strumpor instoppade mellan soffkuddarna, kollat på alla mina dåliga TV-serier utan att känna skuld för att de är intellektuellt ostimulerande. Men vad är en dag utan min älskling tillika bästa vän? En sak är helt säker, jag har inte skrattat hälften så mycket som när han är hemma. Så med det sagt, välkomnar jag honom hem med öppna armar och förlåter honom för att ha lämnat mig en vecka för att utöva livsfarliga vinteraktiviteter (ja, skidor är en oerhört farlig sport tycker jag. Usch..) i de japanska bergen. Välkommen hem älskling!

(jaja, go right ahead, kräks på inlägget som är så puttenuttigt .. det skulle jag också göra om jag läste det på någon annans blogg)

 

Lyckad shoppingdag i Tokyo

Lycka! Idag har jag shoppat loss här i Tokyo. Det blev en ny kostym som matchar den nya jobb-imagen, en svart dunjacka som matchar vädret i Sverige (hurrr.. varför har ni det så kallt där hemma?), svart kjol som jag inte behövde men ville ha. Sen som grädde på moset är sommarkoncerten bokad! 5 juli blir det the mighty mighty Robyn för hela slanten på Sofiero. Tjohoo!

Jag skäms inte ett dugg att säga att den är från mitt gamla älskade HM!

Robyn Sofiero 5 juli!

Magic berries

Lägenheten är äntligen hel igen efter en hejdundrandes kväll med tjejerna. Det blev en kväll fylld med fantastisk asiatisk mat, drinkar, tjejsnack och dans till klockan fem på morgonen på nattklubben Alife.

I lördags lovade jag även er att jag skulle avslöja min superhemliga efterrätt. Magic berries (helt rätt gissat Erik och Johanna!). Dessa små röda bär kommer ursprungligen från Afrika men de har börjat odla dem här i Japan och man kan på några få ställen få tag i dem. Tjejerna fick börja med att smaka på en klyfta apelsin och sen citron. Därefter fick de tugga på var sitt bär i en minut och sen smaka på citronen igen. Det magiska är att den här gången känner man bara en enorm sötma som väller ut från den sura frukten. Sen smakar man apelsinen igen och det är som något man aldrig ätit förut. Sist fick de äta jordgubbar som smakade himmelskt. Det här lilla magiska bäret bedövar vissa av ens smaklökar (salt, surt, beskt) under en begränsad tid, så allt du äter upplevs som mycket sötare. Givetvis åkte flera produkter ur kylskåpet fram. Ketchup, choklad, tabasco. Vinet smakar som hallonsaft. Effekten håller i sig i cirka två timmar om man inte sköljer munnen med varmt vatten. Voila, det var mitt partytrick för kvällen!

Magic berries

Mumsig mat by Tokyoflickorna

Sandra i mitten, vinnare av kvällens tävling om vem som lagade godaste tapas. En av hennes första trevande försök i köket blev en lyckoträff!

Byte av visitkort japanese style. En viktig tradition för oss gaijins att lära oss. Jobbtjejerna visar oss housewives hur det funkar.

 

Råttan i Tokyo

När katten är borta dansar råttorna på borden. Jag är alltså råttan i det här fallet. Calle är iväg på en vecka lång skidsemester i norra Japan med en nära vän som är på besök från Sverige. Eftersom jag inte är någon stor fantast av vintersporter är jag kvar i Tokyo, men lipar inte för det. Nej inte alls. Gårdagen spenderade jag tillsammans med tre stycken romcom-filmer. Ni vet sådana riktigt sötsmaskigt romantiska? Magiskt.

Eftersom jag är en sucker för sötsaker men för tillfället är på hård diet, gav jag mig själv frikort den här helgen. Jag började lördagen med en gammal favorit.

Nu är jag i full gång med att rodda med kvällens stora aktivitet. Girls night in Tokyo! Det blir knytkalas hemma hos mig och senare åker dansskorna på så rullar vi vidare ut i Tokyonatten. Aaribbaa!

Dukning pågår. Har man ingen duk så kan man piffa med lite washipapper istället!

Det är en strålande eftermiddag i Tokyo

En del av min hemliga efterrätt som jag lovar att berätta mer om sen

Ha en skön lördag!!