Mitt hjärta är hemma igen!

Idag kommer äntligen Calle hem från sin skidsemester. Det är helt enkelt inte lika kul i Tokyo när han inte är hemma. Klart att jag har haft det lite göttigt i alla fall. Hälften så mycket disk, inte hittat strumpor instoppade mellan soffkuddarna, kollat på alla mina dåliga TV-serier utan att känna skuld för att de är intellektuellt ostimulerande. Men vad är en dag utan min älskling tillika bästa vän? En sak är helt säker, jag har inte skrattat hälften så mycket som när han är hemma. Så med det sagt, välkomnar jag honom hem med öppna armar och förlåter honom för att ha lämnat mig en vecka för att utöva livsfarliga vinteraktiviteter (ja, skidor är en oerhört farlig sport tycker jag. Usch..) i de japanska bergen. Välkommen hem älskling!

(jaja, go right ahead, kräks på inlägget som är så puttenuttigt .. det skulle jag också göra om jag läste det på någon annans blogg)